The feeling I adore
Att åka nattbuss till Stockholm i 9-10 långa timmar på hårda, trånga säten för att se mitt favoritband är ett utav det jobbigaste, förjävligaste, mest obekväma men ändå det underbaraste och bland det bästa jag har gjort i hela mitt liv. Det var riktigt jävla värt. Jag skiter i alla som säger att det blev "misslyckat". Ja, det kanske inte var fullsatt - inte ens nästan. Men vi hördes som att det var fullsatt och bandet älskade det! Likaså vi. Och det tycker jag är viktigast.
Att stå där och dela den här känslan med tusentals andra fans - Det är en riktigt mäktig känsla.
Det går inte beskriva. Det är bara sjukt MÄKTIGT.
Kommentarer
Trackback
